Hur gör vi för att förstå och att nå fram med det vi vill säga till varandra, är något vi måste öva på, tror jag. En sak som gör att krånglar till det när vi försöker förmedla något är, att vi har olika erfarenheter av både gott och ont. Jag menar det att vi innan vi börjar "tycka till" - så borde vi först se den eller de personer vi riktar oss till, utifrån de olika sammanhang som lett fram vårt tänkta påstående och tyckande.

Och vi som är kristna tycker jag har ett större ansvar gentemot de vi vill tala till. En klok person som jag har haft äran att lära känna, brukar säga att: "Vi har bara en mun, men två öron så vi borde lyssna dubbelt så mycket som vi talar". Jag skulle vilja lägga till följande att vi utgår från att den vi möter, finns omständigheter som de upplever att de inte riktigt bemästrar, så vi gör som Jesus, frågar, trots att det verkar uppenbart vad personen vi möter vill, och intar en sådan attityd, ibland kanske med nödvändighet, lite övertydlig, att vi inte på något vis verkar dömande.

Jag kom och tänka på en händelse som kanske gör det tydligare för dig vad jag menar. Jag var mötesvärd (den som först säger välkommen till de som kommer till mötet och håller koll så att inget störande inträffar) under en gudstjänst i min församling. På stolarna ute i foajen satt tre yngre herrar, två med tidstypiska luvor som visar någon form av grupptillhörighet, i detta fallet hiphop.

En av mötesdeltagarna pekar åt mig att jag skall komma till denne, och viskar förtroligt, att dessa tre herrar borde jag se upp med, för de hade ett dåligt rykte. Jaså - sa jag och kunde liksom inte låta bli att le. Leendet hade sannorlikt fortsatt runt huvudet på mig om inte öronen hade suttit i vägen. Och så berättade jag för den bekymrade mötesdeltagaren att, den unge mannen till vänster, var anställd av kyrkan som teamarbetare att verka i stadens skolor, och de två ynglingarna till höger skulle döpa sig under söndagsgudstjänsten kommande söndag.

Lyssna gärna till Alf Lax som sjunger "Vid nådens tron"

Det finns andra vinklingar av detta ämne så om du som läst detta, blev inspirerad till att på ett annat sätt att framlägga dina synpunkter så skicka ett mejl till immanuel_37@hotmail.com eller gör ett eget inlägg i din blogg. Men hör av dig till mig så jag vet var jag kan ta del av det du skrivit.

Nedanstående verser är hämtade ut BibleGateway.com ifrån Romarbrevets tolfte kapitel och siffrorna framför varje stycke anger versen.

2Följ inte världens beteenden och vanor, utan var nya och annorlunda människor med det nya livets friskhet i allt ni gör och tänker. Då förstår ni att välja det som är gott och som tillfredsställer Gud.

3Som Guds budbärare vill jag förmana er. Var ärliga i er bedömning av er själva, mät ert värde med måttet av den tro som Gud har gett er.

14Om någon behandlar er orättvist för att ni är kristna så döm honom inte, utan be att Gud ska välsigna honom.

15När andra är lyckliga, så gläd er då tillsammans med dem. Om de är ledsna så dela deras sorg.

16Samarbeta med glädje! Försök inte vara främst. Försök inte ställa er in hos betydelsefulla människor, utan uppskatta vanliga människors sällskap. Och tro inte att ni vet allt!

17Betala aldrig ont med ont. Var inställda på att göra det som är gott, och låt alla se att ni är alltigenom ärliga.

Frid vänner!

Youtubefilmen här ovan: det är en sång som heter You raise me up. Handlar om att Jesus reser oss upp när vi känner oss nere. Han ger oss av sin kärlek och kraft och ger oss en hunger efter Hans ord. Dessutom får Hans kärlek oss att växa på ett sätt som vi aldrig kunnat göra i oss själva 

Jag börjar med ett bibelord, hämtat ur Matteus evangelium kapitel femton och från vers ett till vers nio: Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade: "Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar?* De tvättar inte händerna innan de äter. "Han svarade dem: "Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull? Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: .Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.* Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud.

Jag hoppas och ber att dessa verser ska tala till era hjärtan. Därför att Gud, vår dyre Fader, aldrig hade tänkt att det Han skapade skulle bli en religion, som skulle ge de begåvade, men själviska männen i första hand, en position där de skulle kunna diktera mindre begåvade människors liv och välstånd.

I Matteus evangelium kapitel elva i vers tjugofem och vers tjugosex tackar Jesus Sin Fader genom att säga: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. Ja, Fader, detta var din goda vilja".

Så är det då att Gud, vår himmelske Fader, vill ha en relation med var och en av oss, alltså ett likadant förhållande som två älskande har. Gud vår himmelske Fader, älskar oss så mycket att, som det står i Johannes evangelium kapitel tre och från vers 16: Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.

Det enda som Gud vår himmelske Fader inte kan stå ut med är synden som finns i oss alla. Men genom att Jesus tog på sig all världens synd, alltså våra synder och offrade Sig frivilligt genom att dö i vårt ställe därför att syndens konsekvens är döden. Så i den stund vi ber om förlåtelse och bekänner med munnen att Jesus är vår Herre och i vårt hjärta tror att Han dog och på den tredje dagen uppstod från de döda så blir vi inskrivna i Livets bok, och räddade från helvetet och döden. Visst kunde vår himmelske Fader gjort oss till marionetter som sa ja till allt vår Fader sa, men så är det inte.

Gud vill att vi säger ja till Honom från våra hjärtan, för det är bara hjärtats överlåtelse som vår himmelske Fader godtar. Och allt det som vi bär med oss av synd, det tar Han bort i vår frälsning, om vi inte klarar av det själv. Jag kan nämna mig själv som ett klargörande exempel. Det jag och samhällets olika instanser hade försökt med i tjugofem år, att få mig att sluta dricka alkohol. Det tog Gud ca tio minuter att ta bort suget jag hade,

Däremot så fick jag försöka sluta röka själv, genom att Gud gav mig en längtan att komma Honom närmare och det tog ett par år efter frälsningsögonblicket och nu har jag varit fri från nikotin i sex år. 

 
/immanuel